Sverige fick
landskapsblommor 1908 och
landskapsdjur 1983.
På initiativ av flera fiskeorganisationer utsåg Fiskeriverket
1994 Sveriges landskapsfiskar.
Blekinge
Torsk
(Gadus Morhua)
Torsk är en av de absolut viktigaste arterna för det svenska yrkesfisket. Även eftertraktad fisk i sport- och husbehovsfisket. De största fångsterna tas i havsområdet utanför Blekinge.
Bohuslän
Makrill
(Scomber scombrus)
Makrillen och makrillfisket har liksom sillfisket en mångårig tradition i Bohuslän. Arten har stor betydelse för såväl yrkesfisket som sport- och husbehovsfisket.
Dalarna
Elritsa
(Phoxinus phoxinus)
Elritsan, kvidden, är allmänt förekommande i landskapets vattendrag. Den är känslig för försurning och indikerar således god vattenkvalitet där den uppträder. Hanen har en lekdräkt som sprakar i eldrött, ärggrönt och svart.
Dalsland
Hornsimpa
(Triglopsis quadricornis)
Hornsimpan är en av de många ishavsrelikter som förekommer i Dalsland. Arten finns endast i djupa, kalla sjöar, en sjötyp som är karaktäristisk för Dalsland. Förekomst av hornsimpa finns rapporterad från elva dalsländska sjöar.
Gotland
Piggvar
(Psetta maxima)
Piggvaren har ökat i betydelse för det gotländska folket. Det är framförallt öns många restauranger som svarar för den stora efterfrågan på den så kallade "butten".
Gästrikland
Strömming
(Clupea harengus)
Strömmingsfisket i Gästrikland har anor sedan slutet av 1500-talet. Gävle var då liksom idag utgångspunkten för strömmingsfisket längs hela norrlandskusten. Den så kallade bönaböcklingen är en specialitet för landskapet. Artmässigt är sillen och strömmingen samma fisk med det vetenskapliga namnet Clupea harengus. Det är bara det att den sill som förs iland norr om Kalmar av gammal hävd kallas strömming.
Halland
Lax
(Salmo salar)
Halland har ett traditionsrikt laxfiske. Vattenrening, kalkning, laxtrappor och reglering av fisket är åtgärder som förbättrat bestånden. Idag förekommer sportfiske efter lax i merparten av landskapets laxförande vattendrag.
Hälsingsland
Id
(Leuciscus idus)
Iden är allmänt förekommande i landskapets kustområde samt i en del sjöar och vattendrag. Mete är den vanligaste sportfiskemetoden. Iden fiskas främst i vattedrag på våren i samband med lekvandringen. Den kan med fördel rökas eller läggas in i någon form.
Härjedalen
Harr
(Thymallus thymallus)
Harren är mer eller mindre allmänt förekommande i strömmande vatten norr om Dalälven. Sportfisket i sjöar och vattendrag i övre Ljusnans vattensystem är särskilt känt. Förr använde samerna harren bland annat vid ostberedning och som läkemedel.
Jämtland
Öring
(Salmo trutta)
Öringen är allmän i kalla och syrerika vatten i hela landet. I Jämtland finns flera storvuxna öringstammar med maximivikter på över tolv kg. Öringen är en central art i landskapets satsning på fisketurism.
Lappland
Fjällröding
(Salvelinus alpinus)
Rödingen är Sveriges mest utpräglade kallvattenfisk. Den har sin största förekomst i fjälltrakternas sjöar och vattendrag. Rödingen är viktig för både fritids- och yrkesfisket. Under senare år har konsumtionsodlingen av röding ökat.
Medelpad
Abborre
(Perca fluviatilis)
Abborren är Sveriges kanske vanligaste fiskart. Medelpad är ett centralt beläget landskap med många sjöar. De flesta av dem hyser bestånd av abborre. Abborren betraktas som en god matfisk och har bland annat tilldelats smeknamnet "vattenrapphöna".
Norrbotten
Siklöja
(Coregonus albula)
Siklöjan är allmänt förekommande i landskapets skärgårdsområde. Fisken har stor betydelse för yrkesfisket i området. Rommen bereds till kaviar, så kallad löjrom.
Närke
Benlöja
(Alburnus alburnus)
Benlöjan är allmänt förekommande i de flesta av landskapets sjöar och vattendrag. Den är populär bland metare, både som direkt målart och som agn vid fiske efter annan fisk. Enligt Linné var panerad, smörfräst och därefter i ättika inlagd löja en delikatess.
Skåne
Ål
(Anguilla anguilla)
Det mest kända ålfisket förekommer sannolikt i Skåne. Ortsnamnet Ålabodarna, Frithiof Nilsson Piratens berättelser om Bombi Bitts ålafisken med mera vittnar om ålens starka koppling till Skåne.
Småland
Mal
(Silurus glanis)
Malen är en hotad art i Sverige. De flesta lokalerna och de största bestånden finns i Småland. Särskilt kända är bestånden i Emån och Möckeln.
Södermanland
Braxen
(Abramis brama)
Braxen är den viktigaste födan för landskapsfågeln fiskgjusen. En av de största fångster av braxen i landet, ett isnotsdrag på 17 ton, gjordes i sörmländska Hallbosjön.
Uppland
Asp
(Aspius aspius)
Aspen är en av de största karpfiskarna i Sverige. Den kan bli drygt en meter lång och väga över tio kilo. Arten är klassad som sällsynt i Sverige. Bestånden i Mälarens vattensystem tillhör landets mer kända och arten vandrar upp i flera av Upplands åar under leken på våren.
Värmland
Nors
(Osmerus eperlanus)
Norsen är allmänt förekommande i Vänern och flera andra värmländska sjöar. Den utgör tillsammans med siklöjan basfödan för Vänerns storvuxna lax- och öringstammar. Slomhåvning i Klarälven är ett traditionellt folknöje på vårarna.
Västerbotten
Flodnejonöga
(Lampetra fluviatilis)
Flodnejonöga, nettingen, förekommer i samtliga kustområden och i flodernas och åarnas nedre lopp. Det traditionella nettingfisket bedrivs med särskilda tinor under mörka nätter på eftersommaren och hösten. Rökt netting betraktas som en delikatess.
Västergötland
Lake
(Lota lota)
Laken förekommer i flera av landskapets större sjöar. Bestånden i Vänern, Vättern, Skagern och Fegen är särskilt kända. På Vättern förekommer traditionellt vinterfiske från så kallade lakkojor.
Västmanland
Gös
(Sander lucioperca)
Gösen är den ekonomiskt viktigaste arten för yrkesfisket i sötvatten. Mer än hälften av de svenska fångsterna av gös tas i Mälaren och Hjälmaren. Gösen är också mycket eftertraktad som sportfisk.
Ångermanland
Sik
(Coregonus lavaretus)
Älvsiken är den största av Östersjöns två sikarter. Maxvikten är cirka åtta kg. Den håller till i djupa områden och lever där främst av botten- djur. Leken sker i rinnande vatten. Många gastronomer betraktar rökt och gravad sik som läckerheter.
Öland
Skrubbskädda
(Platichthys flesus)
Skrubbskäddan, mer känd som flundra, är en ekonomiskt viktig art på ostkusten. Rökt flundra är en delikatess för många.
Det visste jag inte, att det fanns landskapsfiskar...Så himla sugen jag blev på makrill nu...Kramiz!!
SvaraRaderaKul! Men nog borde det vara strömming i Ångermanland pga surströmmingstillverkningen här!? ;)
SvaraRaderaJaså vi har sik här hos oss.
SvaraRaderaMen jag vill ha strömming, eftersom jag är en som älskar surströmming :)))
Kramen♥
Jag har betydligt bättre koll på landskapsdjuren och -blommorna. Här var dessutom ett par jag aldrig ens hört talas om. Mycket intressant!!
SvaraRaderaKram!
Trevligt att se alla landskapsfiskar och gillar verkligen fisk! kram
SvaraRadera