Kanarie

Kanariefågel  
Serinus canarius

Denna trevliga fink-fågel är nära släkt med gulhämplingen som förekommer i vilt tillstånd endast på
Kanarieöarna, Azorerna, Cap Verdiöarna och på Madeira.

Svagare gul färg hade de ursprungligen mot vad dagens fågel har,  dessutom är den inte rent gul utan gröna och bruna toner är inslaget i fågelns fjäderdräkt.         

För 500 år började  Spanjorer och Italienare  förädla fågeln för att få fram en fågel som sjunger vackert  eller för dess färg och figur. 
Hittills har ett 40- tal  olika varianter odlats fram.
I slutet av 1400- talet upptäcktes kanariefågel i Europa av  Spanjorerna och strax därpå  upptäckte även Italienarna fågeln. 
Från början var det hanarna som var dyra och mest populära. 
Italienarna började med framavling för att få fram mer  sång,  färg och  fjäderform på fågeln.

Det blev en mycket populär och dyr bur-fågel redan på denna tid. 
Förmodligen en av världens populäraste sällskapsfågel.  
Yorkshirekanariefåglar, Norwichkanariefåglar och Harzerkanariefåglar  är framavlade av från dessa distrikt under 1800- talet då gruvarbetarna använde sig av den sjungande fågeln för att varna för giftiga gaser nere i gruvschakten. 
Fåglarna sjöng hela tiden men om de kände gaslukt slutade de sjunga och på så sätt kunde varna gruvarbetarna. 

Grön och gul med svartbruna vingar är den vanligaste färgen på vilda kanarier.   

Det är hanen som sjunger så vackert  då han hävdar sitt revir och  när han lockar på honor,  men en hona kan sjunga mycket vackert också.

Hur vet du då att det är en hane eller hona, 
» om den lägger ett ägg är  det naturligtvis en hona, 
» Hanens kloak ska var lite spetsigare och något bakåt-lutad än honans,  men även för ett erfaret öga kan detta vara svårt att säga. 

Det finns  sångkanarie,  färgkanarie och  figurkanarie,  här är några ex. på de olika raserna.
Sångkanarier:  Harzerkanarier, dessa fåglar sjunger fantastiskt vackert. 
Färgkanarier:  Vanligaste färgen är förmodligen gula fåglar, men det finns även viltfärgade, grönaktiga, röda, orangea, bruna, opal, isabellfärgad m.fl. som uppkommit av framodlingen på denna vackra fågel.  
Figurkanarier:  Bossy, Yorkshir, Norwich, Gloster med och utan tofs m.fl. 
Dessa kanarier har frisyrer på fjädrarna som kan visa sig som mössor eller fjädrar som ser annorlunda ut mot den vanligare kanariefågeln.

Kanarifåglar trivs bäst i par. 

Skulle det vara så att 2 kanarier  börjar bråka allvarligt  bör man sära på dessa genast.

Åldern: är ca: 10-15 år.

Vikt: ca 30- 40 gram.

Längd: ca 11- 13 cm.

Könsmogna då de är ungefär 1 år.

Till häckningsperioden under mars- april då hanen sjunger som kraftigast,  vill paret ha ett öppet korgrede  med borede som honan själv bygger  ihop till ett runt bo i korgen.
Även fri tillgång till äggkraftfoder  under hela häckningen och  uppmatning av ungarna.  4- 6 grågröna eller  vita ägg med mörka fläckar  lägger honan som hon ruvar i 13- 14 dagar.

Ungarna lämnar boet efter 17- 21 dagar.
Efter ca 5 veckor blir ungarna självständiga.

Normal kroppstemperatur  är 41°C hos kanariefågeln,  

är de varma står de med 

gapet öppet och flämtar för att få ner tempen.

Är det en ensam fågel behöver den sällskap av dig varje dag så den inte blir helt ensam. 

Med mycket träning  kan det gå att få dem handtama,  

men alla vill inte detta. 

Lättast att få dem handtama är då de varit handmatade från födseln. 

De kan tycka att handen är farlig så du bör alltid vara mjuk i rörelser  när du är med dem,  de får absolut inte stressas 

(de kan bli sjuka av stress).