Farliga blommor och annat att tänka på i jul-tid för hund katt och även andra av våra husdjur.

Det är ju inte bara för katter och hundar 

det finns farliga saker när julen står för dörren.

Våra andra husdjur som kaniner, marsvin, hamstrar, degus mm kan ju också ligga i risk-zonen då det gäller växter, levande ljus 

och allt  det där som hör till julen.

Skriver här under några av farliga saker för många av sällskaps-djuren under jule-tiden .

De vanligaste julväxterna:

Amaryllis: 
Hela växten är giftig. 
Orsakar kräkningar och diarré. Blom-vattnet i en vas med amaryllis är giftigt.

Hyacint: 
Framför allt löken är giftig. 
Orsakar kräkningar och diarré.

Jul-kaktus: 
Ofarlig

Julros: 
Hela växten är giftig.

Julstjärna: 
Hela växten är giftig. 
Orsakar kräkningar och diarré. Symptomen är i de flesta fall lindriga. Kraftigare besvär med svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

Lilja: 
Ofarlig för hundar. Hela växten giftig för katter. 
Orsakar i svåra fall njursvikt, kan leda till död.

Mistel: 
Bladen och bären giftiga. 
Orsakar diarré och kräkningar.

Novemberkaktus: 
Ofarlig

Tazett: 
Hela växten, framför allt löken, är giftig. 
Orsakar kräkningar och diarré.

Tidlösa: 
Hela växten är giftig. 
Orsakar kräkningar, blodig diarré, cirkulations- och andningsproblem. Förgiftningen påverkar njurarna.

Tulpan: 
Framför allt löken är giftig. 
Orsakar kräkningar, magsmärtor och salivering.

Även snitt-blommor kan vara giftiga.

Giftiga Krukväxter
Allamanda, Alocasia, Amaryllis, Asparagus med bär, Azalea, Benved, Browallia, Brunfelsia, Clivia, Dipladenia, Flaskfot, Fredskalla, Guldginst, Haemanthus, High Caparall,
Hyacint, Julstjärna, Karakinbuske, Kattsvans, Klänglilja, Korallbär, Kristitörnekrona, Kroton, Mistel, Murgröna, Pingstliljor, Prickblad, Påsklijor, Rosensköna, Silverkalla, Spansk peppar, Yucca Palm, Ökenros, Ökenstjärna 

Giftiga trädgårdsväxter och snittblommor
Stormhatt, Artemisia, Malört, Chrysantemum, Silverax, Nakna Jungfrun, Liljeväxter, Convallaria, Liljekonvalj,Delphinium, Riddarsporre, Ranunkelväxter, Giftig Digitalis, Fingerborgsblomma, Lejogapsväxter,Giftig Doronicum, Vårkrage, Bolltistel, Euphorbia, Korallranka, Klänglilja, Helleborus, Julros, hyacinter, Påsk och Pingstlilja, Amaryllisväxter, Afrikas vita lilja, Papaver, Vallmo, Skogsolvon, Kaprifolväxter, Kalla, Buxbom, Järnek, Mahonia, Berberisväxter

Nåt att tänka på för hunden.

Choklad, julmat, julnötter och krusiga presentsnören. 
De hör alla julen till men gör också julen farlig för Sveriges 730 000 hundar.

På Agrias webbplats presenteras de största hoten för våra fyrfotade vänner.

För hunden är julen en härlig tid. 

Hela ”flocken”, det vill säga familjen, är samlad. 

Det finns tid för lek, mys och långa promenader. 

Samtidigt finns många risker under denna högtid.

Håll chokladaskar utom noshåll för hunden och vekna inte när hunden bedjande ber om en bit choklad. 

Choklad innehåller teobromin, ett ämne som hundar är känsliga för och som kan orsaka chokladförgiftning. 

Har hunden fått i sig mycket choklad, som dessutom är mörk, kan den till och med dö.

– Var även försiktig med den vanliga julmaten. 
Se till att skinkan får svalna på ett ”hundsäkert” ställe, 
annars kan frestelsen bli för stor. 

Undvik att ge hunden ben som börjar på 

F: fågel-, fisk- eller fläskben. 

Hundar mår inte bra av fet och salt mat.

Andra saker som är vanliga orsaker till veterinärbesök är pepparkakor, saffransbröd, ojästa degar, rå lök, russin och stearin. 

Och dammsug noga under granen – för hundmagar kan inte smälta granbarr.

Julklappar och julpynt kan skada om det vill sig illa. 

Trasiga julgranskulor av glas kan ge elaka skärsår. 

Presentsnören är roliga att leka med, 

men om hunden skulle tugga i sig den 

kan tarmarna snöras åt och skäras sönder, 

med skadade tarmpartier som följd.

– Se också till att hunden inte tuggar i sig julpynt eller barnens leksaker. 

Man upphör aldrig att förvånas över alla konstiga saker som plockas ut ur hundmagar: valnötter, legobitar, små leksaker, till och med damtrosor och nylonstrumpor.

Trots alla dessa faror 

firar veterinärerna också jul med 

stängda kliniker som följd.

Nåt att tänka på för katten.

Hyacinter, levande ljus, julnötter och krusiga presentsnören. 

De hör alla julen till, 

men gör också julen farlig för Sveriges 1,2 miljoner katter.

På Agrias webbplats presenteras de största hoten för våra fyrfotade vänner.

För katten är julen med glitter, prassligt papper och krusiga snören en dröm – som snabbt kan förvandlas till en mardröm. 

Då finns ett överdåd av julpynt som katten i sin ystra lek kan skära sig på eller som kan fastna i svalget eller magen.

– Man slutar aldrig förvånas över vilken mångfald av saker som opereras ur kattmagar. 
Både garntrådar, guldringar, påsklämmor, nötter och nappar som exempel.

Flera av julens populära julblommor – 

hyacinterna, mistelns bär och 

julgranens vatten är också potentiella faror för katten. 

Om katten visar symptom på förgiftning 

– om den dräglar eller kräks 

– bör man omedelbart kontakta veterinär.

Levande ljus, som ofta sprider stillsamhet och ro, 

kan vara en fara både för katt och människor. 

En yvig svans, eller nyfiken nos kan 

resultera i både svedda 

morrhår och brännskador på resten av katten. 

Ett omkullvält ljus kan orsaka brand.

Många hundägare tror felaktigt att ormbett är ofarliga för hundar.

Det är sällan som djurägare ser att hunden eller katten blir ormbiten. Ofta upptäcker de endast att djuret mår dåligt och blir svullet i den del av kroppen som man kan misstänka att en orm har bitit i.

Symtom
Vid ett huggormsbett uppstår en blödning i området. Vätska sipprar ut i vävnaden och djuret får ödem samt inflammation som ger en mycket kraftig svullnad. Ofta blir även huden missfärgad.

En kort tid efter ormbettet, oftast inom en timme, så blir djuren trötta och matta. De vill ligga och inte röra på sig. Samtidigt kommer svullnaden. Om de blivit bitna i halsregionen kan andningen bli ansträngd.

Frisättningen av kroppsegna ämnen (se ovan) som reaktion på giftet kan ge symtom som kräkningar, diarré och smärta i buken. Det är inte sällan som det utvecklas spasm i luftrören och djuret får svårt att andas. Andra symtom är ökad puls, blodtrycksfall och till och med chock. 

Ibland påverkas nervsystemet, njurarna och även blodbilden (blodets sammansättning) kan förändras genom att de röda blodkropparna kan börja brytas ner.

Dessa symtom brukar komma inom några timmar efter bettillfället. 
Om ingen svullnad uppkommit inom sex till åtta timmar efter bettet, och inte heller några effekter på till exempel blodtryck och puls setts, borde det vara ganska säkert att ormen inte injicerat något gift. 

De svåraste symtomen uppträder om ormen injicerat gift i en blodkärls-rik vävnad som ger snabb spridning av giftet.

Ormen biter oftast i nosen och i tassarna.
De flesta tror att de bett som tagit i 
läppar och nos är de farligaste i tron om att
luftvägarna ska  svullna igen  men så är det inte.

Det är tvärtom de hundar som fått bettet i 
tassen som riskerar att få allvarligast symptom.
När hunden går på benet där den har fått ormbettet 
bidrar musklernas sammandragningar tillsammans 
med blod- och lymfcirkulationen, 
till spridning av ormens gift.

Därför ska du helst bära hunden efter ett ormbett, 
och ta den till veterinär så snart som möjligt.

Mängden insprutat gift har stor betydelse för hur dålig hunden blir.
En orm hugger sitt byte och sprutar in gift giftet och 
den mängd gift som ormen doserar tycks variera vid olika tillfällen.

Ormgiftet är en blandning av flertal gifter och enzymer.
De påverkar bland annat blodet så att 
blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas.
Vissa enzymer bryter ner vävnader.

Hur ska jag göra om min hund blivit biten

Strikt vila- 

Direkt efter bettet är det viktigt att djuret inte rör sig. Muskelrörelser gör att giftet sprids snabbare från bettet ut i kroppen. Om du kan, lyft djuret. Om hunden är stor tillverka en bår. Du skall inte lägga tryck, försöka suga ut giftet eller liknande från bettet utan låt det vara. 

Hundar skall hållas under strikt vila i 10-14 dagar efter bettet. 

Även katter skall hållas inomhus den första tiden efter bettet.

Raka pälsen- 

Om du är osäker på om ditt djur blivit bitet så raka bort pälsen för att se hålen efter betten. 

Det är inte vid alla huggorms-attacker som det sker en giftöverföring, så det är bra att söka efter bithål.  Hundar får ofta bett i huvudregionen; halsen och nosen. Katterna får dem på benen och tassarna. 

Huggormsbett med giftöverföring ger en kraftig svullnad. Svullnaden är som värst ca 48 timmar efter bettet och försvinner ofta efter 3-4 dagar. 

Ibland kan man efter några dagar även se 2 parallella blåaktiga sträck där ormens huggtänder bitit i djurets hud.

Åk direkt till veterinär- 

även de hundar som ser obesvärade ut skall få uppsöka veterinär om man vet att de blivit ormbitna. 

Skadorna kan komma flera dagar efter olycksfallet. 

Det finns hundar som avlidit av hjärtproblem 1-2 veckor efter att ha blivit huggormsbitna. Det är viktigt att man några veckor efter kontrollerar kroppsfunktionerna så att ej inre organ så som njurar, lever etc har tagit skada. Din veterinär kan ta blodprov för att följa upp ditt djur.

Om du är långt ifrån veterinär- 

ring då veterinär eller alternativt giftcentralen för att få råd.

Kortison- Det finns studier som visar på både positiva och negativa effekter efter kortisonbehandling direkt efter huggormsbett.  Man skall inte ge kortison rutinmässigt men det finns tillfällen då man skall eller kan ge det. Du kan ge kortison som har en avsvällande, smärtstillande verkan, vilket då kan lindra hunden och kattens obehag om de har en lång resväg innan de kommer in på klinik. 

Till exempel om du är i fjällen eller ute i skärgården med din hund. 

Du skall även ge kortison om ditt djur innan fått en allergisk anafylaktisk reaktion mot något ämne innan. Hör med din veterinär om lämplig dosering för ditt djur. Vad som är viktigt är att om man ger kortison skall detta inte fördröja tiden till att man tar sig till veterinären. Tänk också på att hunden och katten blir smärtlindrade av kortison och kan då vara mer benägna att röra på sig. Du skall inte ge annan smärtlindring själv. 

Läkemedelsfamiljen NSAID som till exempel rimadyl, metacam, romefen skall man inte ge då dessa kan förvärra samt kan ge större belastning på njurarna som huggormsgiftet även kan påverka.

När katter äter gräs blir det regn

Nja, något vetenskaplig bevis för att det finns ett sammanhang mellan gräsätande och regn är inte känt.

Men ett talesätt är det.

Hundäxing 

(Dactylis (ibland stavat Dactylus) glomerata) 

är en flerårig ört tillhörande familjen gräs.

Artens engelska namn cat grass.

Hundarnas bäste kattkompis heter Lucifer (efter Mimmi pigg's katt)
Donna finns också men är inte med på bild i detta inlägg

Namnet hundäxing kommer av att hundar / katter gärna 

tuggar i sig artens blad då 

de behöver kräkas upp hårbollar eller 

några andra förslag som finns är:

att det ger dem ett vitamintillskott eller 

att stråna hjälper mot inälvsparasiter, 

infektioner i tarm-kanalen,  

foder-byten,  

känslighet mot fodret, 

att hunden / katt äter mycket äckel ute, 

magkatarr och naturligtvis 

mer allvarliga sjukdomar. 

Tarm-systemet anpassar sig inte efter födan som kommer in, det skickar ut allt precis lika fort eller långsamt det alltid gjort och tuggar på som ett kassa-band utan stopp-knapp. 

Detta medför att en katt som äter vegetabilisk föda inte hinner bearbeta och uppta tillfredsställande mängd näring ur denna typ av föda, tarm-systemet för uppgiften i fråga är alldeles för kort och enkelt. En katt som tuggar gräs kräks antingen upp det eller så passerar det matsmältnings-systemet och kommer ut exakt som när det gick in. En simpel reningsprocess alltså.

Ytterligare är förmågan att utsöndra saltsyra enastående. 

Karnivorers (köttätare) magsaft kan hålla ett PH-värde på 1 även med mat i magsäcken vilket är nödvändigt för att underlätta spjälkning av proteiner och ta kål på farliga bakterier som ofta finns i ruttnande animaler.

Katter har låsta käkar. 

Dom har ett kraftigt saxbett längst bak i munnen vilket medför att de inte tuggar i sig gräset utan genom att lägga huvudet på sned försöker gnaga i sig det.

Precis på samma sätt som när de tuggar i sig kött eller ben.

Det uppges att katter gärna tuggar i sig 5-10 blad om dagen.

Nu finns det ju fullt av kattgräs att köpa i djurbutiker.

Om inte så finns det malt som har liknande effekt för att få bort hårbollar. Och det finns också godis-bitar med malt eller gräs i för katter att köpa.

Vilket djur är nu populärast i Sverige?

Man skulle ju kunna tro att det är hunden som är människans bäste vän i Sverige men det är det inte.


Katten är med sina ungefärliga 1,3 miljoner är det djur som ligger svensken varmt om hjärtat.
Det finns ca:730 000 hundar i våra hushåll.
Här har vi mest hund i Norrland; mest katt i Gotland/Småland.


Akvarierna ligger på tredje plats med 173 00 st, 
och är det som vi också gärna försäkrar med de andra djuren här.


86 000 kaniner har hushållen och
82 250 fåglar har vi svenskar som sällskapsdjur. 

Källa: SCB/Agria

Hund och andra djur i varm bil ..

Ni ser själva vilken temperatur det kan bli i en bil.
Och ni ser ju också hur snabbt det tar innan den varma temperaturen stiger.

Denna skylten är jättebra,
då slipper hund lida eller rutor krossas.

Många vet inte hur man ska göra med en hund som man ser sitter i en varm bil alldeles för länge.
 Detta kan vara ett bra tips för dig att läsa på och lära sig.

Om nöden kräver tvekar inte polispatruller att slå sönder en bilruta för att få ut ett djur eller en människa ur en bil.
Djurägare som lämnar sina djur utan tillsyn i allt för varma bilar kan dömas för djurplågeri om det går att bevisa att djuret har lidit.

Med sommarvärmen kommer larmen om hundar och andra djur som sitter instängda i solvarma bilar.
Det räcker alltså inte att lämna en fönsterruta lite nedrullad bilen blir ändå för varm för både djur och människor.
Man kan leta efter en parkering med skugga som finns vid en del köpcentra och är avsedda för bilar med hund eller andra djur.

Kopiera och klipp ut en lapp
som du ser kan vara bra att ha för dig.

Ödla

Under cirka 200 miljoner år var de den utan gensägelse dominerande ryggradsdjurs-klassen på vår jord.

En mängd anpassningar ägde rum och antalet blev mycket stort.

De uppträdde i stort antal på land, i havet, i söt-vatten och även i luften.

Men vid en viss tidpunkt sopades denna rikt utvecklade fauna undan och ersattes med andra djur som kanske var bättre utrustade för terrestriktiskt liv.

Av de sexton reptil-ordningar som fanns under jordens medeltid blev det bara fyra kvar. (varav en omfattar en enda art och två är utrotningshotade). 

I nutiden finns det fem grupper av djur som räknas till reptilerna:
Sköld-paddor (Chelonia)
Krokodiler (Loricata)
Bryggödlor (Rhynchocephalia)
Ödlor (Sauria eller Lacertilia)
Ormar (Orphidia eller Serpentes) 

Ödlan tillhör gruppen Sauria eller Lacertilia hos reptilen.

Fördelade på ett 20- tal familjer av ett artantal på cirka 3000 stycken utgör de den mest formrikaste reptilgruppen.

Tillsammans med ormarna så bildar de ordningen fjällreptiler vilket innebär att kroppen är täckt av hornartade fjäll eller plattor vilka är föremål för hudömsning.

Förklaring* i nästa text
Extremiteter (gördlar) = "ben", pariga utskott från sidorna eller buksidan av ett djur,
vilka står i förflyttningens tjänst och är uppbyggda av muskler och ett stödjande skelett.
(Springande, grävande, flygande, simmande osv)
Reducera (latin: föra tillbaka) = minska, nedbringa;
åter eller överföra till enklare form;
förvandla, förkorta; "koka ihop"

Varan (Familjen Varanidae)
ex. komondovaranen jätteödlan från ön Komondo i Indonesien.
Den är ca 3,5 meter lång och är även en skicklig simmare
(simmar med hjälp av den från sidorna tillplattade stjärten),
 springer och klättrar bra.
Har liksom ormarna en lång, djup kluven tunga och sväljer bytet helt.

Familjen Lanthanotidae
Endast en art,
hemma-hörande på Borneo.
Har liksom varanerna vissa drag gemensamma med ormarna.

Giftödla (Familjen Helodermatidae)
den mest kända "Gila- monstret",
finns i öken-trakter i sydöstra USA och Mexico och har sina giftkörtlar i underkäken.
(det finns 2 arter)

  

Kopparödlor (Familjen Anguidae)
hit hör den svenska ormslån (anguis frangilis)
Ett 50- tal arter, flertalet i Nya världen, endast 6 arter i Gamla världen.

  

Leguan (Familjen Iguanidae)
de flesta kommer från Amerika och har i regel en hjälm, hudflikar eller kam på huvudet, ryggen, svansen eller strupen.
Från Galapagosöarna finns Havsleguanen som lever på tång och ytterligare en släkting som lever på kaktusar är drushuvudet.
Den Rödstrupiga Anolisen är en annan släkting och kan klättra i träd och växla färg på kroppen.
Det finns ca 700 arter.

  

Agam (Familjen Agamiidae)
Stor familj på ca 300 arter.
Utbredda i Afrika, Asien och Australien hittar man den märkligaste formerna på ödla, ex kragagamen som kan spänna ut en stor halskrage och moloken som är beväpnad med har kraftiga horntaggar längs hela ryggen.

  

Kameleont (Familjen Chamaeleonidae)
har en mycket lång tunga med stor träffsäkerhet på insekter den har även grip-fötter och grip-svans.
Stor förmåga att skydda sig genom färg-växling och intagande av hot-ställningar.

  

Gecko (Familjen Gekkonidae)
omfattar många mycket små djur med uppifrån tillplattad kropp och ofta egendomligt formad stjärt och som kan röra sig längs väggar och tak (utmärkta klättrare). De har ljudalstringsförmåga.

  

Fenfotingar (Familjen Pygopodidae)
Australiska ormliknande ödlor.
Natt djur.

  

Nattödlor (Familjen Xantusiidae)
små ovovipara former som bebor ökenområden.

  

Grävödlor (Familjen Scincidae)
omkring 600 arter utspridda över alla kontinenter
(utom Antarktis).
Marklevande, grävande former med uppifrån plattad kropp.

  

Familjen Didamidae
Några få sydöstasiatiska arter.
Ormlika, specialiserade för ett liv under jord.

  

Gördelödlor (Familjen Cordylidae)
Central och Sydafrika.
Hud med kraftiga hornplåtar, taggbeväpning på huvud och stjärt.

  

Tejuödlor (Familjen Teiidae)
*Nya världens motsvarighet till familjen Lacertidae med vilken de uppvisar stor likhet.

  

Familjen Lacertidae. 
Egentliga ödlor.
Den dominerade ödlefamiljen i Gamla världen
(ca 150 arter).
Små djur med väl utvecklade extremiteter och lång, avsmalnande stjärt.
Kroppens ovansida täckt av regelbundet formade fjäll, buksidan av större plåtar.
Tungan kluven.

  

Sköldödlor (Familjen Gerrhosauridae)
Afrika och Madagaskar.
Intar en mellanställning mellan grävödlor och egentliga ödlor.
Några är ödlelika,
andra har reducerade* extremiteter*.

  

Masködlor (Familjen Amphisbaenidae)
Flertalet i tropiska Amerika och Afrika, enstaka arter i Förenta Staterna, Europa och sydvästra Asien.
Daggmaskliknande, anpassade till underjordiskt levnadssätt.

  

Familjen Anniellidae.
Två grävande arter i Kalifornien.
Besläktade med föregående familj.

  

Familjen Xenosauridae
Ödlelika, grävande former.
3 arter i Centralamerika,
1 art i Kina.

  

Familjen Anelytropsidae
Endast en Mexikansk art.
Saknar extremiteter* och extremitetgördlar.

Svenska ödlor
Sandödla, skogsödla och kopparödla.

Undulat

Melopsittacus undulatus 

De är lugna och trevliga som sällskapsdjur.
De blir snabbt tillgivna vid god behandling och
man märker snart personligheten hos djuret.

  

Kamilaroifolket i Australien har gett
undulaten namnet Betcherrygah som betyder "god mat".
Undrar vad detta folkslag gjorde med de vackra fåglarna.

  

Vilda undulater är mest ljusgröna med gult huvud,
men finns i andra färger också.

Ursprungslandet är i Australien på dess grässlätter,
där de häckar i flockar på 50 individer eller mer i eukalyptusträd,
andra trädslag eller lämpliga dungar där temperaturen kan ligga på +45 °C dagtid,
till minusgrader nattetid i dessa områden.

  

I det vilda söker undulaten sin föda trippande på marken efter frön och ätbar frukt.
Tidigt på morgonen och vid skymningen.

  

Vilda fåglars ålder blir sällan mer än 4 år.

  

Under slutet av 1800- talet var man tvungen att införa exportförbud då den mest populära papegojan att ha som sällskapsfågel höll på att bli utrotad i sitt ursprungsland Australien som vild fågel.

    

Denna vackra fågeln upptäcktes redan på mitten av 1800- talet,
och ganska snart kunde Engelsmännen få den att häcka i fångenskap vilken gjorde att intresset ökade mer för fågeln och blev den viktorianska medelklassens favoritfågel.

  

Då det upptäcktes att sällskapsfågeln lätt kunde avlas i fångenskap startade
Fransmännen med en jätteuppfödning på denna populära sällskapsfågel.

  

Undulaterna är släkt med parakiterna,
alltså en liten papegojart som gillar att bada utforska saker och leka med diverse smågrejer och är i behov av sällskap av dig eller fler undulater för att trivas.

  

Det finns två storlekar på undulaten.
Vanlig undulat (Australiensisk)
Ursprungsfärg grön med gul mask.
Engelsk undulat utställning började under senare delen av 1900- talet
De är större, har kraftigare huvudform och anses vara lugnare, stillsammare och lättare att tämja än den vanliga undulaten.
De har i regel kortare medel-livslängd ca 5 år än den vanliga undulaten.

Det finns en mängd olika färg-varianter och även undulater med tofs på huvudet.

Vax-huden runt näsborrarna är blå hos vuxna hanar,
hos unga hanar är huden rosa-violett.

Honans vax-hud är vitaktig, ljusbrun eller beige.
Unga honor har ljusbrun eller är ljusare blå med vit ring runt näsborrarna.

  

Åldern: är ca: 7-15 år på sällskapsfåglar och medelåldern är 5 år på utställningsfåglar.

Vikt: ca 30- 40 gram.

Längd: ca 16- 21 cm.

Könsmogna då de är ungefär 1 år.

  

Ruvningstid 18 dygn.
Honan lägger ägg varannan dag ända tills hon har 4- 6 ägg då hon börjar ruva.

Ungarna stannar i bo-hålan i ca 4 veckor,
därefter behöver de hjälp av föräldrar i ca 2 veckor tills de klarar sig själva.
De är flygfärdiga efter 35 dagar. 

Råtta

Råttan
(Rattus norvegicus)
har sannolikt sitt ursprung från centrala Asien.

  

Den domesticerades på 1700-talet och den kontinuerliga aveln har lett fram till att tamråttan nu vanligen är ett mycket lugnt och hanterbart djur som älskar kontakt med andra råttor och med sin djurägare.

  

Vilda råttor hittas i alla slags miljöer och klimat på nästan alla världens kontinenter.

  

De är precis som möss omnivorer (allätare), och de är vanligen mest aktiva nattetid.

  

Att ha en råtta är alls inget nytt påfund.
Det är känt att man haft tama råttor
som husdjur så långt tillbaka som
i början av 1800-talet.
Redan 1901 hölls i London den
allra första råttutställningen.

  

Takråtta
(Rattus Rattus)
är ett annat namn för svartråttan,
som på flera sätt markant skiljer sig från brun- och tamråtta.

En tamråtta är könsmogen
vid 5-veckors ålder.

Vuxen vid 5-6 månader.

Hanen väger som mest runt 700g.
Honan är mindre och väger runt 400g.

Ålder mellan 2 och 3 år men
det finns de som blivit upp till 4 år.

Dräktig 20-24 dygn och får
i genomsnitt 10 ungar per kull,
men det kan variera mellan
en och tjugo stycken.

  

Råttor är väldigt läraktiga djur!
Bara man tar det lugnt och skyndar långsamt så har man snart en jättefin kompis - eller snarare två jättefina kompisar eftersom man bör minst ha två råttor boende tillsammans.
Dessa ska vara av samma kön.

Sköldpadda

Sköldpaddor med ett annat namn
Halsvändarna och Halsgömmarna

  

Sköldpaddorna härstammar direkt från urkräldjuren och uppträdde redan i Trias för ca 200 miljoner år sedan.

För ca 8000 år sedan fanns det en sköldpaddsart i Sverige (Emys orbicularis) ända upp till Östergötland,
nu går den inte norr om Tyskland.

  

I nutiden finns det fem grupper av djur som räknas till reptilerna:
Sköldpaddor (Chelonia)
Krokodiler (Loricata)
Bryggödlor (Rhynchocephalia)
Ödlor (Sauria eller Lacertilia)
Ormar (Orphidia eller Serpentes)

till Halsvändarna hör
Arrausköldpaddan
Franssköldpaddan 

Halsgömmarna, dit hör bla
Alligatorsköldpaddan
Sumpsköldpadda (kärrsköldpadda)
Landsköldpaddor och
Havssköldpaddor

De saknar tänder
och har istället en hornnäbb.
Skalet består av ett hornlager.

  

Ägget hos sköldpaddor har i regel sfärisk form.
Det största fossila reptilägget som hade en längd av gott och väl 33 cm,
lades av en fyrfota och långhalsad dinosaurie (Hypselosaurus),
som levde i slutet av krittiden.

Vattensköldpaddornas ben som är som styråror,
medans vissa arter som sötvattensköldpaddor har tår med simhud mellan dem.

  

Under rätt miljö och förhållande kan en landsköldpadda bli mellan 50-100 år gamla.

Det finns totalt ca 250 arter.

  

Storlek är mycket varierande beroende på vilken art det är.

Den Grekiska (Morisk) landsköldpaddan (Testudo graeca) är ca 20-25 cm. 
Leopardsköldpaddor (Geochelone pardalis) som blir ca 60 cm långa,
där vikten är ca 30 kg. 
Jättessköldpaddor (Testudo gigantea) kan bli över 125 cm långa,
och en vikt på ca 500 kilo.

  

Miljön kan variera kraftigt.

 I gräsrika Torra miljöer -
lever bla. leopardsköldpadda
landsköldpadda och
stäppsköldpadda.

Regnskogsmiljön -
I Sydamerika lever ex. skogssköldpaddan som behöver mer luftfuktighet och deras mat består av mer frukter och grönsaker som växer mer gynnsamt där.

I Nordamerika lever
Storhuvudsköldpaddan (blir ca 15 cm lång) i kalla strida bergsbäckar. 
I Havet lever
Havssköldpaddor som nästan aldrig går upp på land och är enbart köttätare.

  

Könsmogna vid 5-7 års ålder.

Vissa arter förökar sig lätt sig i fångenskap.

Äggen kan inkuberas nedgrävda i 2,5-5 cm sand eller lera,
i 24-29 graders värme.

Äggen ska inte förflyttas under inkubationen.

Äggkläckning inom 65-140 dagar.

  

Papegoja

Vid god behandling är de  mycket lugna,  trevliga och  påhittiga som sällskapsdjur,  och man märker snart  personligheten och nyfikenheten hos djuret.   

De är intelligenta och kloka djur som kan komma ihåg saker sedan långt tillbaka. 

De större arterna har den bästa förmågan till detta,  men det beror också helt på individen vad den kan och vill.   

De kan lära sig prata och göra små konster och älskar att bli kliade i nacken. 
  

Det äldsta fossila fyndet av en papegojliknande art har hittats i närheten av Allier i Frankrike och är  mellan 20- 30 miljoner är gammalt.   

Det finns ca 326 arter av papegojor,  varav Arorna är den största arten och Sparv- och Hackspettspapegojan är de minsta.   
 

Som den tyngsta papegoja räknas Kakapo, den räknas även som den som har den längsta medellivslängden. Den kommer från Nya Zeeland och är nu utrotningshotad efter det att sjömän tog med sig den runt 1800- talet förmodligen var den lättare att fånga då den inte kan flyga utan är en marklevande art.

Papegojor finns i alla världsdelar utom Europa.   

 

 De söker sin föda överallt där det finns frön,  ätbar fruk och annat grönt och även nötter. Papegojorna är flockdjur och bildar par som brukar hålla livet ut för dem. Nestorpapegojan från Afrika tillhör den enda papegojart som äter kött, 

den angriper får för att få köttet.   

 

Columbus hade med sig i sin last  papegojor,  indianer och  föremål som var prydda med  ädelstenar och guld. 

Det var den 24 december 1492 då han kom tillbaka till Spanien.  

  

Pirater och papegojor  är kanske lite "Disney" över det hela,  men den fanns med all säkerhet pirater som tog med sig en papegoja på axeln då de ofta seglade i tropiska delar av världen och ville ha något med sig hem. 

Amazonpapegojan ligger bra till hands här.   

 

Även Pippi Långstrumps pappa har en Ara som husdjur.   

För oss här i Europa är det väldigt exotiskt att ha en papegoja som sällskapsdjur  men i de tropiska länderna har det sedan urminnes tider varit vanligt med en papegoja som husdjur. 

 

Indianerna har alltid haft papegojor även Inkafolket hade Kakaduan som symbolfågel och husdjur.   

Från Afrika var det inget ovanligt att infödingarna sålde den Grå Jakon till europeiska handelsmän.
  

 

Undulaterna och parakiterna  är släkt med papegojorna. 

Precis som papegojorna gillar de att utforska saker och leka med diverse smågrejer och är i behov av sällskap av dig eller fler fåglar för att trivas.   

 

Det finns en mängd storlekar på papegojor.

Dvärgpapegojor som rosenhuvad dvärgpapegoja eller sparvpapegoja: 

blir upp till ca: 15 cm långa.

Dvärgara:  

längden kan variera mellan ca: 30- 45 cm. 

Amazon eller Grå Jako: 

längden på dessa fåglar är ca 33 cm.

Kakaduor: 

mellan 30- 46 cm långa. 

Aror: 

dessa praktfulla fåglar blir  upp till ca: 90 cm långa.         

Åldern:

de kan bli över 80 år  beroende på vilken art det är.

Längd: 

ca 15 (dvärgpapegoja) - 90 cm (stor papegoja).

Könsbesämmning: 

om det inte går att ses på fjäderdräkten eller färgskillnaden på ögonen,  måste ett DNA- test göras.       

Man kan inte se det på att honan skulle sitta mer bredbent än hanen som en del tror. 

En del påstår att huvudet på hanen är något större än honans.

Vetrinärer kan könsbestämma fågeln då de är nedsövda. 

I bl.a England och Afrika finns det kliniker som kan könsbestämma papegojan genom en droppe blod från vingen. 

Och det sista,  lägger den ägg är det  med all säkerhet en hona.   

Könsmognad: 

hos de minsta arterna vid 1 års ålder,  hos de större arterna vid 3- 4 års ålder. 

En del av de större papegojorna kan visa aggressivitet när de vill föröka sig,  andra börjar sjunga mycket  eller blir stökiga, skräniga,  och "pajar" det man gör för dem. 

Som tur är så vet vi att  de kan ha denna "tid",  de lugnar ner sig när de blir lite äldre (Amazon, Kakadua),  hos de största arterna är åldern ännu högre.    

Ägg

mellan 2- 6 ägg (beroende på art)

Ruvningstid

20- 30 dygn.

Ruvningstemperatur:

bör vara 38,5°C och en  luftfuktighet av 70- 80 %.     

Om papegojungarna handuppmatas: 

bör en temperatur på ca 32°C hållas de första levnadsveckorna eftersom de inte har föräldrarna som värmer dem med sin varma fjäderdräkt.

Ungarna stannar i bohålan i

ca 30- 90 dagar (beroende på vilken art), därefter behöver de hjälp av föräldrar tills de klarar sig själva. 

Föräldrarna matar dem med mat från krävan tills de börjar äta själva.

Uppfödning:

det är bra att ta kontakt med en uppfödare av just den papegojart du är intresserad av. 

De kan hjälpa dig på bästa sätt.   

Näbben:

fungerar som ät-,  klätter och  grävredskap.
 

Vaxhuden:

är för det mesta fjäderlös och har i regel en avvikande färg hos papegojor.