Naturen sträcker ut sig.

Här ligger hon och solar sig.

Två till som älskar att vara ute i solen.

Jag var inne en stund och
tur var ju att katterna följde med mig in för
jag fick syn på den stora skogsmusen i trädgården.

Stor skogsmus är lätt att känna igen
för den är alldeles vit på under-sidan
och även upp på benen.

Ser du att ena ögat är defekt på den.

Den bor ofta under en stubbe där
det finns lite hålor mellan rötterna.

När den går in sätter den ofta till ingången med ett löv.

Den rör sig ungefär 100 meter runt
sitt bo och normalt är den natt-aktiv.

Den älskar kotte-frö och är
mycket noggrann när den skalar kottarna 
så den inte missar något frö.

Här blev musen jätte-rädd och
ställer svansen rakt ut i
en stel ställning, den har upptäckt mig.

Skogsmusens vetenskapliga namn
är Apodemus och betyder "Bort från hus".

Det namnet har den fått för att man 
ska skilja på husmus och skogsmus.

"Racer-musen" ger sig av.

Vitsipporna börjar eller blommar för fullt.
Dom säger ganska tydligt att nu har våren kommit.

Det är inte bara blommorna som sträcker sig i solen.
Huggorm bredvid huset gjorde det.

Den tog jag bort, inte bra med
hundar och katter som springer omkring.
Enligt en engelsk undersökning
kan hugg-ormar bli minst 20 år.

Slipper de bara att bli ihjälslagna av
oss människor eller attackerade av
något djur så finns chansen att
de kan bli äldre (och större) än vad många tror.

Hugg-ormen kan både simma och klättra i träd bra.
Giftet består av en blandning av olika enzymer och verkar i första hand på
blodet och blodkärlen. Det förstör blodkropparna och det gör så att de fina
blodkärlen -kapillärerna- går sönder och blod rinner ut i omgivande vävnader.
Bytet dör ofta av inre blödningar.
Giftet har också en effekt på nervcellerna så att de slutar
vidarebefordra signaler. Detta kan leda till att hjärtat eller
andningen på bytesdjuret slutar fungera.
Giftets inverkan på oss människor är i princip densamma,
men har naturligtvis oftast mindre skadlig verkan än på en liten sork.
Inre blödning kring bitstället - med "blåmärke" som följd - är i
det närmaste obligatoriskt.
Giftet har också en tendens till att sprida sig i lymfkärlen vilket ofta
leder till svullnad. Ett bett i ett finger kan leda till att hela
armen svullnar upp. Detta kan ofta göra rejält ont!
Giftet kan i vissa fall leda till allergichock vilket kan vara allvarligt.
Problem med lever och njurar kan också förekomma hos en del drabbade.
Det har hänt att människor dött p.g.a. huggormsbett.
Kommer man in till sjukhuset och har blivit huggormsbiten
brukar de ge kortison. Det är för att dämpa svullnaden.
De kan ibland även ge dropp och vill helst
behålla offret (patienten) kvar för observation något dygn eller så.
Man gav inte serum mot huggormsbett under lång tid.
Det visade sig att fler människor brev sjuka av serumet än som
blev sjuka av ormbettet så då slutade man med det.
Listigt gjort tycker jag... Numera finns det dock bättre serum.
Det händer ibland att personer som blivit huggormsbitna
inte får några symptom alls. De är inte immuna mot
giftet utan det beror säkert på att ormen aldrig sprutade
in något gift. Man talar då om "torra" bett.
Ormar kan nämligen själva bestämma om de ska spruta in
något gift eller inte, och när de försvarar sig så
väljer de ofta att inte slösa på sitt gift.
Listigt gjort det också, tycker jag...

Jag hittar dov-hjort lite överallt när jag
går runt här hemma.

Hjortdjur (Cervidae) är en familj i underordningen
idisslare  som tillhör ordningen partåiga hovdjur.

Det finns omkring 40 olika arter och till de
vanligaste hör de i Sverige förekommande
älg, kron-hjort, ren, rå-djur och dov-hjort.

Ovanför i träden bor det ormvråk.

Orm-vråken har börjat spana för länge sedan så
det var ju tur att musen försvann snabbt
och att ormen också kom bort.

Ormvråken anpassar sig väl till en varierad diet.
 Främst består dieten
av smågnagare, som sorkar och möss.
Den äter även fåglar - främst ungar
men i storlek upp till fasan -,
reptiler, groddjur och kaniner.