Snöleopard - Nordens Ark

 Jag inleder semestern med en heldag på Nordens Ark.

En present som jag fick av min snälla dotter, tack Marilyn.


Jag visar ett djur i taget av de som jag fick kort på.

Snäleoparden lever i kalla områden,
och är väl anpassad för att överleva det hårda klimatet.

Det mest slående med snöleoparden är dess extremt långa, tjocka svans, som kan bli nästan en meter lång.

Den behövs för balansen när snöleoparden gör sina upp till 16 m långa hopp upp i bergen, men används också för att täcka bukparti och nos när snöleoparden ligger hopkurad under kalla nätter.

Snöleoparden tillhör kattdjuren (Felidae).

Till skillnad från de andra stora kattdjuren kan snöleoparden inte ryta och bland annat därför står den i ett eget släkte.

Tassarna är breda, vilket gör att de fungerar som snöskor så att leoparden inte sjunker ned i snön.

Öronen är små för att inte utstråla värme i onödan, och detsamma gäller för det korta nos-partiet.

Här får snöleoparderna isglass som består av blod och längst in en råtta.

Det behöver snöleoparden dessa varma dagar för att få ner värmen i kroppen en aning, de lever ju  normalt på höga kalla höjder i centralasiens bergskedjor, mest i alpina zoner med permanent snö. 

De kan leva på höjder upp till 6.000 m ö h.

Ögonen är klarblå.

För att stimuleras i en djurpark behöver de ha, klippor att hoppa upp på och träd att klättra i och stockar att klösa på. 

Får de inte dessa möjligheter trivs de inte.

Precis som andra djur behöver leoparder fysisk aktivitet för att kunna koppla av. 

Om man då möblerar om i deras hägn med jämna mellanrum och lägger in nytt material som ex trädstammar från ett annat hägn som ex amurleopardern finns i,
 så kommer stocken att lukta och smaka annorlunda och snöleoparderna får något nytt att aktivera hjärnan med vilken ålder doften från detta djur kommer från osv.