Det viskades i mitt öra ...

Tidigt på morgonen innan ljuset börjat lysa, 

viskade små älvor i mitt öra att jag kommer få
kungligt besök i trädgården.

De var helt sant de sa för på morgonen sprang jag efter
fyra långa ben som tog jättekliv.
Jag frågade om jag inte fick lov att ta ett kort
av Ers skogliga konung.

Han svarade mig att han hade inte tid att vänta på mig för att hämta kameran för han hade bråttom till nästa skogsmöte.

Det han lämnade som spår efter sig var ett
halvtuggat ek blad med en massa grön gegga runt sig som rann ur hans mungipor när han pratade.