Många hundägare tror felaktigt att ormbett är ofarliga för hundar.

Det är sällan som djurägare ser att hunden eller katten blir ormbiten. Ofta upptäcker de endast att djuret mår dåligt och blir svullet i den del av kroppen som man kan misstänka att en orm har bitit i.

Symtom
Vid ett huggormsbett uppstår en blödning i området. Vätska sipprar ut i vävnaden och djuret får ödem samt inflammation som ger en mycket kraftig svullnad. Ofta blir även huden missfärgad.

En kort tid efter ormbettet, oftast inom en timme, så blir djuren trötta och matta. De vill ligga och inte röra på sig. Samtidigt kommer svullnaden. Om de blivit bitna i halsregionen kan andningen bli ansträngd.

Frisättningen av kroppsegna ämnen (se ovan) som reaktion på giftet kan ge symtom som kräkningar, diarré och smärta i buken. Det är inte sällan som det utvecklas spasm i luftrören och djuret får svårt att andas. Andra symtom är ökad puls, blodtrycksfall och till och med chock. 

Ibland påverkas nervsystemet, njurarna och även blodbilden (blodets sammansättning) kan förändras genom att de röda blodkropparna kan börja brytas ner.

Dessa symtom brukar komma inom några timmar efter bettillfället. 
Om ingen svullnad uppkommit inom sex till åtta timmar efter bettet, och inte heller några effekter på till exempel blodtryck och puls setts, borde det vara ganska säkert att ormen inte injicerat något gift. 

De svåraste symtomen uppträder om ormen injicerat gift i en blodkärls-rik vävnad som ger snabb spridning av giftet.

Ormen biter oftast i nosen och i tassarna.
De flesta tror att de bett som tagit i 
läppar och nos är de farligaste i tron om att
luftvägarna ska  svullna igen  men så är det inte.

Det är tvärtom de hundar som fått bettet i 
tassen som riskerar att få allvarligast symptom.
När hunden går på benet där den har fått ormbettet 
bidrar musklernas sammandragningar tillsammans 
med blod- och lymfcirkulationen, 
till spridning av ormens gift.

Därför ska du helst bära hunden efter ett ormbett, 
och ta den till veterinär så snart som möjligt.

Mängden insprutat gift har stor betydelse för hur dålig hunden blir.
En orm hugger sitt byte och sprutar in gift giftet och 
den mängd gift som ormen doserar tycks variera vid olika tillfällen.

Ormgiftet är en blandning av flertal gifter och enzymer.
De påverkar bland annat blodet så att 
blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas.
Vissa enzymer bryter ner vävnader.

Hur ska jag göra om min hund blivit biten

Strikt vila- 

Direkt efter bettet är det viktigt att djuret inte rör sig. Muskelrörelser gör att giftet sprids snabbare från bettet ut i kroppen. Om du kan, lyft djuret. Om hunden är stor tillverka en bår. Du skall inte lägga tryck, försöka suga ut giftet eller liknande från bettet utan låt det vara. 

Hundar skall hållas under strikt vila i 10-14 dagar efter bettet. 

Även katter skall hållas inomhus den första tiden efter bettet.

Raka pälsen- 

Om du är osäker på om ditt djur blivit bitet så raka bort pälsen för att se hålen efter betten. 

Det är inte vid alla huggorms-attacker som det sker en giftöverföring, så det är bra att söka efter bithål.  Hundar får ofta bett i huvudregionen; halsen och nosen. Katterna får dem på benen och tassarna. 

Huggormsbett med giftöverföring ger en kraftig svullnad. Svullnaden är som värst ca 48 timmar efter bettet och försvinner ofta efter 3-4 dagar. 

Ibland kan man efter några dagar även se 2 parallella blåaktiga sträck där ormens huggtänder bitit i djurets hud.

Åk direkt till veterinär- 

även de hundar som ser obesvärade ut skall få uppsöka veterinär om man vet att de blivit ormbitna. 

Skadorna kan komma flera dagar efter olycksfallet. 

Det finns hundar som avlidit av hjärtproblem 1-2 veckor efter att ha blivit huggormsbitna. Det är viktigt att man några veckor efter kontrollerar kroppsfunktionerna så att ej inre organ så som njurar, lever etc har tagit skada. Din veterinär kan ta blodprov för att följa upp ditt djur.

Om du är långt ifrån veterinär- 

ring då veterinär eller alternativt giftcentralen för att få råd.

Kortison- Det finns studier som visar på både positiva och negativa effekter efter kortisonbehandling direkt efter huggormsbett.  Man skall inte ge kortison rutinmässigt men det finns tillfällen då man skall eller kan ge det. Du kan ge kortison som har en avsvällande, smärtstillande verkan, vilket då kan lindra hunden och kattens obehag om de har en lång resväg innan de kommer in på klinik. 

Till exempel om du är i fjällen eller ute i skärgården med din hund. 

Du skall även ge kortison om ditt djur innan fått en allergisk anafylaktisk reaktion mot något ämne innan. Hör med din veterinär om lämplig dosering för ditt djur. Vad som är viktigt är att om man ger kortison skall detta inte fördröja tiden till att man tar sig till veterinären. Tänk också på att hunden och katten blir smärtlindrade av kortison och kan då vara mer benägna att röra på sig. Du skall inte ge annan smärtlindring själv. 

Läkemedelsfamiljen NSAID som till exempel rimadyl, metacam, romefen skall man inte ge då dessa kan förvärra samt kan ge större belastning på njurarna som huggormsgiftet även kan påverka.