Pallaskatt och Sydlig Pudu - Nordens Ark

Pallaskatt, eller manul som den också kallas,
är den nu äldsta arten av en grupp kattdjur som utvecklades för cirka 12 miljoner år sedan.

Namnet pallaskatt kommer från zoologen och botanisten Peter Simon Pallas som först beskrev arten 1776.

Det är den enda arten i sitt släkte,
Otocolobus Manul eller Felis Manul.

Pallaskatt jagar huvudsakligen på natten och gömmer sig på dagen i grottor eller bergsprickor. Den föredrar ett öppet och trädlöst landskap, med berg och klippblock, på 1000 till 4000 meters höjd över havet.

Vanliga bytesdjur är möss, pipharar och fälthöns ur släktet Alectoris.

Liksom andra katter jagar den smygande.

Orsakerna till tillbakagången är en tidigare hänsynslös jakt på de små katterna för pälsens skull.
Ända in på 1970- och 1980-talen dödades
fortfarande 10 000 tals pallaskatter varje år.

Numera har arten genom fridlysning,
ett bättre skydd mot jakt i många länder men drabbas ändå hårt av förändringar i deras livsmiljöer. 

På många håll förgiftar man också katternas bytesdjur genom storskalig giftspridning för att bekämpa gnagare i odlingar.

Den sydliga pudun är ett av världens minsta hjortdjur.
Storleksmässigt ungefär lika stor som en hare.

Den sydliga pudun lever på Andernas västsluttningar i Chile och Argentina. De lever i snåriga miljöer som bambuskog eller regnskog.

Ordet pudu kommer från folket mapuches språk.

Släktet består av två arter, sydlig och nordlig puduhjort.

Arten är selektiv bladätare vilket innebär att de inte betar gräs utan noga väljer örter, blad, fallfrukt, skott, bark och frön. 

Pudun hotas främst av att deras biotoper begränsas och förändras när människan flyttar in.