Dags att skörda hassel-nötter.

Den lilla ekorren letar efter hassel-nötter.
Det ös- regnar ute mellan varven.

Hasseln hör till de äldsta nordiska träden.
Under varma klimatperioder har den vuxit och till och med
dominerat ända upp till Lappland.

När klimatet blev svalare blev busken mindre och
drog sig söderut och ersattes i norr av gran och björk.
Hasselnötsskal i mängd har hittats på
boplatser från stenåldern (4000-3000 f. Kr). 

Linné såg mycket hassel på sin öländska resa 1741:
Musnötter är de allra bästa, de mössen samlar,
för hem i sina bon under hasselbuskar och
tuvor till vinterföda, där man ofta i ett enda bo
kan finna inemot en hel skäppa,
utan att någon nöt ska vara maskstungen eller ihålig.

I svenska floran 1755 beskrivs buskens nyttor ytterligare:
... barn äter gärna nötterna, särskilt dem som insamlats av mössen.
Träet eller rättare sagt kvistarna används till metspön,
ärtris, tunnband, större korgar och såll;
sägs bevara spannmålen.

Den knöliga masurliknande roten brukas till finare snickeriarbeten.
Kolen används framför allt till ritkol av målare,
skulptörer och guldsmeder.

Veden är hård och stark och används till t.ex handtag.
Rot: Långa sega rotdelar har blivit korgar och redskap
Bladen har använts som bakteriedödande och sårläkande omslag
Blomma: Blomknoppar och hängen har malts till nödmjöl.

Med nötterna kunde man spå, bäst under 
allhelgonanatten som kallades nötknäckarkvällen. 
Man döpte t. ex. nötter efter olika personer, 
kastade dem i elden och tolkade hur de brann, hoppade, sprack och lät. 

Nötterna kunde förvaras nedgrävda i sand 
fram till påsk men till jul dukade man upp dem stort och 
lekte nötlekar där man skulle gissa antalet nötter i handen och rimma till.

Julleken filipin lekes väl ännu någon gång:
 Den som får en dubbelnöt delar med sig till någon. 
När man sedan träffas efter nyår gäller det att snabbt säga "filipin". 
Den som hinner först blir bjuden på något. 

I Tyskland har man lekt liknande vid bröllop; 
ungdomar som fick en dubbelnöt skulle bli gifta.

Med kristendomen överflyttades hasselns skyddande kraft på jungfru Maria.
 Att hasseln aldrig slogs av blixten var hennes tack för att
den heliga familjen under flykten till Egypten fått skydd av
en hasselbuske under ett åskväder.

Huvudfödan för ekorren är växtföda,
så som barrträdsfrön och -blommor, framförallt granens hanblommor.
Den äter också ollon, nötter, tallbark, svampar, bär, bladlöss och fågelägg

Blöt i pälsen är ekorren.

Ekorren rör sig så fort genom grenarna
så man hinner knappt få ett kort på den.