Strand- snäcka. (Littorinidae)

Strandsnäckorna har en
familj med över 200  marina arter,
och 2 färskvatten- levande arter
som återfinns över hela världen.

Den vanlig strandsnäckan klarar 
uttorkning mycket bra. 
Snäckorna kan vistas i luften flera veckor 
utan att ta skada. De skyddar sig genom att 
dra sig in i skalet och stänga till mynningen med 
ett hornartat lock (operkulum) 
som sitter på fotens ovansida. 

När de dragit sig in i skalet kan de inte 
hålla sig fast vid underlaget med foten längre. 
För att inte trilla ner från stenar och klippor och 
hamna på alldeles för djupt vatten utsöndrar de 
slem från foten, som blir hårt i luften. 

Limmet fäster skalet lite löst.

Littorinidae håller till vid klippiga stränder
där de betar alger eller makroalger.

Många av dem är mycket tolerant mot exponering,
som lever runt högvatten-märket
med endast korta perioder av nedsänkning

Här har de blivit grillade.

Unga strandsnäckor löper stor risk att bli 
uppätna av t.ex. sandräka, 
strandkrabba och ejder. 

Större vuxna snäckor är ganska väl 
skyddade av sitt tjocka skal som 
bara de största fienderna kan krossa.