Dom magiska träden.



Bok

Här har vi ett rede från skogsduvan.


Hassel



Hassel är ju fantastiskt.

Läs bara här nedanför vad hassel har haft och har för betydelse runt omkring oss.

GREKLAND och ROM

Hasseln odlades i stor skala i Grekland och Rom och nämns av många antika författare som Vergilius, Ovidius, Cato, Plinius. Hermes bar en hasselstav när hon överbringade gudarnas budskap.

EUROPA

För kelterna var hasseln ett av de nio heliga träden (med björk, ek, rönn, al, alm, ask, pil och idegran).

På den mystiska ön Avalom var den själva livsträdet, sammankopplat med bokstaven coll, C, möjligen efter cno = nötter.

På Irland var hasselskogarna heliga. Nio hasselträd växte kring Connlans källa, en mystisk kunskapens källa lik Mimers brunn i Norden. Nötterna som föll ner i vattnet gav kunskap och vishet åt dem som åt dem.

Hasseln helgades så småningom liksom eken åt germanernas Donar och nordbornas Tor, men där eken lockade gudarnas blixt skyddade hasseln emot den.I hela centraleuropa frälste hassel mot åska, eld och vind.Var man på resa i Tyskland och Schweiz behövde man inte ens frukta häxor om man hade ens hasselkäpp med sig. Till slut räckte det med en kvist, bara den var skuren vid midnatt på valborgsmässoafton. I Tjeckien kunde benbrott läkas och i Tyskland blödningar stoppas bara genom att beröras med en hasselkäpp. I Tyskland och i Frankrike bladen magiska manipulationer för att ta bort vårtor.

812 upptogs hasseln i Capitulare, Karl den stores förordning om vad som skulle odlas på kungsgårdarna i nuvarande Tyskland-Frankrike.

SVERIGE

I nordiska hasselbuskars skugga bodde ibland den lyckobringande vita hasselormen som kunde göra sig osynlig och som förstod alla djurs språk. Någon medicinsk användning verkar hasseln inte ha haft förutom att bladen använts till omslag, och kanske följande norska 1800- talstips också kan räknas dit: äter man hasselnötter på fastande mage på morgonen så kan man sedan dricka hur mycket brännvin som helst resten av dagen utan att bli full. Däremot har hasseln även varit en stor beskyddaren. Långt efter hednisk tid menade man att hasselbusken skyddade mot åska. I Skåne stack man ner hasselkvistar i åkern mot onda makter och manipulerade med kvistar för att skydda boskap boskap som gick ute. Av smidiga och raka spö gjorde man käppar, metspön, slagrutor och "önskekvistar" som användes som trollmedel. Önskekvisten skulle göras vid midnatt på midsommarnatten: man gick naken baklänges till hasselbusken och skar av en gren bakom ryggen. Sade man då ramsorna rätt kunde grenen fördriva häxor och framkalla regn och hitta vatten, malm, skatter, tjuvar och mördare.

I Småland kunde man till och med framkalla döda med dem. Då skulle man en natt gå till kyrkogården och med en hasselkäpp rita tre cirklar kring graven, under det att man läser Fader vår och så kallar man på den döde, som då kommer.

Vild hassel har det funnits gott om i Sverige, särskilt på Öland och Gotland, och på sina håll hölls den i särskilda nöthagar och nötskogar. I landskapslagarna skyddades den i egenskap av fruktträd. I skog och på gemensam mark fick man normalt fälla vad man ville men fruktbärande träd som ek ock hassel krävde beslut av hela byn. Allas svin levde ju av ollonen och alla plockade av hasselnötterna. "Hugger någon frisk hassel i annan skog, böte han med öre för en börda", stadgade Södermannalagen. På Olaus Magnus tid (1555) växte det så ymnigt i Norden att både infödda och utlänningar kan få så mycket de vill och flera tusen tunnor utskeppades årligen. 1546 exporterades 45. 000 liter nötter enbart från Lödöse och Älvsborg och ännu på 1600- talet exporterades stora mängder särskilt till Holland.

FILIPIN

Med nötter kunde man spå, bäst under allahelgona- natten som kallades nötknäckar kvällen. Man döpte tex nötter efter olika personer, kastade dem i elden och tolkade hur de brann, hoppade, sprack och lät. Nötterna kunde förvaras nedgrävda i sand fram till påsk men till jul dukade man upp dem stort och lekte nöt- lekar där man skulle gissa antalet nötter i handen och rimma till. Julleken filipin leks väl ännu någon gång: Den som får en dubbelnöt delar med sig till någon. När man sedan träffas efter nyår gäller det att säga "filipin". Den som hinner först blir bjuden på något. I Tyskland har man lekt liknande vid bröllop: ungdomar som fick en dubbelnöt skulle bli gifta.

KRISTEN TRADITION

Med kristendomen överflyttades hasselns skyddande kraft på jungfru Maria. Att hasseln aldrig slogs av blixten var tack för att den heliga familjen under flyktten till Egypten fått skydd av en hasselbuske under ett åskväder.

ELEMENT och KVALITÉER

Astorlogiskt styrd av Merkurius och därmed Tvillingarna (elementet luft, rörlig kvalitet) respektive Jungfrun (elementet jord, rörlig kvalitet) (Culpeter).

Hassel



Roten av en Ek

Nordeuropeisk ek

Julius Caesar berättar i Kriget i Gallien om ek- skogar öster om Rhen - Tyskland, Schweiz - som det tog två månader att rida igenom. Här dyrkade de germanska stammarna åskguden Donar som tog sin boning i ekar genom blixten och var den ende som hade rätt att fälla dem. För honom höll man offerfester och ting i ek- lundar där det vid dödsstraff var förbjudet för oinvigda att träda in. Tron på ekens skyddande kraft var stark och ek- dyrkan förekom i de tyska staterna till 1800-talet. Nazisterna behövde alltså inte söka sig så långt bort som till romarriket för att få idén till utmärkelser prydda med eklöv. Eken har varit en symbol för mod i hela Europa och ek blad i hederstecken förekommer också i t. ex. amerikanska tapperhetsmedaljer.
I Baltikum var dyrkan i ek- lundar densamma där som i övriga Europa. I Estland var den högste guden åskguden Taara, i Litausen Perkunas, båda med anknytning till ek. Ännu omkring 1900 ska man i Estland ha offrat mynt och salt till ekar och från Ryssland finns en beskrivning från 1874 av hur en präst ledde tillbedjan av en ek med orden: "Heliga ek! Halleluja! Bed för oss!".

Ekens eld

I Norden, Tyskland och Skottland var eld slagen i ek särskilt kraftfull. Den behövde inte komma från ett träd antänt av blixten utan man kunde tända den själv genom att gnida en ek- käpp tills den började glöda och kunde antända fnöske. Röken från sådan eld skyddade mot smittor och förtrollning och man kunde också låta folk och fä gå genom själva elden. Över hela Europa har man också eldat med ek- stockar till jul för att locka fram årets sol. Ena änden av stocken lades i eldstaden, på den andra som stack ut i rummet satt hela familjen julen ut.

Vådan av att hugga ner gamla ekar
Även i Sverige, där Donar motsvarades av Tor, har eken tillbetts men ask och lind har varit heligare. Att makter i träden kan skada en om man hugger ner dem har man varit övertygad om och det har inte gällt bara ekar. Följande historia handlar dock om just en ek:
I Markaryd fanns för länge sedan en bonde som hade en gammal murken ek på sina marker. I denna bodde vättar. Bonden beslöt sig för att fälla det gamla trädet, men då han och drängen började hugga såg de gården brinna. De sprang hem men fann att allt varit en synvilla och fortsatte arbetet. De såg då samma syn igen och sprang hem men ingen eld var lös nu heller. Då blev de envisa med att hugga ner trädet. Men så fort de hade gjort det brann gården verkligen ner till grunden och bonden förlorade allt han ägde.
Historien påminner starkt om en av Ovidius' Metamorfoser där en grek högg ner en helig ek. Kornmodern Demeter blev rasande och lät honom uppsökas av Hungern tills han började äta upp sig själv.

Eken och åskan
Men är det sant att blixten ofta slår ner i ekar? Ja, och det lär bero på att eken liksom alla träd med grov bark "blir genomfuktad av regn så långsamt att trädet får dålig jordförbindelse". Ska man nödvändigtvis stå under ett träd under åskväder bör man alltså välja ett med slät bark.

Tidvattnets herre
I Frankrike, där ekar ska ha tillbetts ännu på 1890-talet, finns en saga om hur tidvattnet uppstår: På en klippö i Atlanten växer en stor ek och under dess rötter bor ett monster, tidvattnets herre. När han slukar och släpper tillbaka vattnet uppstår ebb och flod.

Oak Apple Day
När Charles II var tolv år 1642 bröt inbördeskrig ut i England. Prinsen måste fly landet och ska enligt traditionen ha undsluppit förföljarna genom att gömma sig i en ihålig ek. Han kunde återvända till England först efter Cromwells död, på sin trettioårsdag 1660, och grundade sedermera Royal Hospital i London i tacksamhet mot sina stridsmän. Till minne av den räddande eken firas fortfarande Oak Apple Day årligen på söndagen närmast kungens födelsedag den 29 maj. Rödklädda krigsveteraner paraderar för kungligheter och dignitärer vid sjukhuset i Chelsea, alla besökare får en ekkvist i rockslaget och kungens staty är helt klädd i ek- kvistar.

Gustav Vasas ek
Svenska bönder var sams med eken fram till Gustav Vasa. Den skyddades t. ex. i äldre Västgötalagen på 1200-talets början, som stadgade att den som olovandes högg ner en ollonbärande ek böte 6 öre, lika mycket som för den som mjölkade en annans ko. I skog och på gemensam mark där man normalt fick fälla fritt, krävde ek eller hassel beslut av hela byn. Allas svin gick ju fria och levde av ollonen och alla plockade av hasselnötterna.
Allt ändrades med Gustav Vasa som behövde ekvirket, det enda som stod emot röta och kunde bära tunga kanoner, till den växande flottan. 1537 skrev kungen några av sina ampraste brev till smålänningarna och förbjöd dem att hugga ved och virke i de allmänna ek- och bokskogarna oavsett vad något byråd bestämt. Inte heller fick de anlägga nybyggen i skogarna eller jaga hjort eller rådjur där; däremot skulle de lämna in vart femte svin som "ollonfläsk". Allt detta tillsammans med förbudet mot att sälja oxar över gränsen till Skåne och Blekinge blev droppen som ledde till Sveriges största bonderesning, Dackeupproret på 1540-talet.
1558 infördes regalrätten, d.v.s. kunglig ensamrätt till landets alla ekar, som behövdes för "skeppsbyggningars behov till rikets tjänst". Träden fick inte röras på några villkor, inte ens om de befunnits för dåliga för flottans behov (åtminstone i Småland hade man förr brukat ordna den saken genom att borra hål i träden). Alla ekar måste nu stå kvar på åkrarna där de "sög musten ur jorden" och hindrade säden att växa och på ängarna där de skuggade gräset som skulle bli hö. Svenska bönder kom att hata ekarna.

Svenska flottans ek
Skeppsbyggnationen ökade mycket under stormaktstiden; 1.000 ekar lär ha gått åt till regalskeppet Vasa, ett linjeskepp krävde 2.000. Allt gick bra så länge Sverige hade tillgång till ek- skogarna i svenska Pommern i nuvarande Tyskland, men efter Karl XII:s nederlag mot Ryssland 1709 sinade den källan. Nu skövlades det svenska ek- beståndet. Öland ek- skogar ersattes med alvar. Till slut fanns bara skräpek kvar; 1700-talet igenom fick svenska staten nöja sig med hemvuxen, panikhuggen och snabbtorkad ek. Fartygens kvalitet blev därefter; usel.
Samtidigt stod svenska bönder med värdelösa ekar som de ville bli av med men inte fick röra. 1734 års lag stadgade 9 daler i böter för den som fällde en ek på kronans mark eller på den egna skattejorden. När Linné var på Öland 1741 kostade det två daler i böter att hugga grenar av ek, lika mycket som ett fattighjon fick i matpengar under en månad. Bondeståndet tog upp ekfrågan om och om igen i riksdagen. Flera gånger på 1790-talet lovades bönderna äganderätten till åtminstone de oanvändbara ekarna men inget hände. Fortfarande på 1810-talet gav det dryga böter eller en månads fängelse på vatten och bröd att fälla eller skada en ek.

Det fick göras i smyg, t. ex. genom att kvista träden hårt så att det gick röta i dem. Många av träden befanns undermåliga i 1819-1824 års stora ekinventering.

Ekarna på Visingsö 

1830 släpptes eken slutligen fri, d.v.s. bönderna fick göra vad de ville med ekarna på sina marker. De flesta högg ner dem. På adelns ägor blev de vanligen kvar. Ekar på häradsallmänningar och kyrkoboställen förblev statlig egendom fram till 1930-talet. I många socknar sparade man gamla "kungsekar" där någon kung skulle ha rastat eller bundit sin häst.
Träden gavs inte bort gratis utan bönderna måste köpa ut dem. Inlösenpengarna gick till statliga ekodlingar som fortgick 1831-1860. Efter 1862 då fregatter började byggas med järnskrov behövdes inte längre några ekar till flottan. Kvar av de statliga planteringarna blev bland annat ekskogen på Visingsö som idag är Sveriges största. 1946 bestod den av 67.000 ekar, idag 15.000. Nya sås och planteras fortfarande, gamla blir till ekgolv på ambassader, muséer och kungliga slott.

Träd och stängsel i ett.

Det är ganska fantastiskt att staketet finns mitt i trädet.

she net